Vad är socialliberalism?
Vi fortsätter vår sommarserie om socialliberalismen. Författaren Anders Johnson står bakom veckans inlägg. Vad är socialliberalism?
Första gången ordet socialliberalism förekom på svenska i tryckt form var i den legendariske folkbildaren E. H. Thörnbergs bok Samhällsklasser och politiska partier i Sverige, 1917. Han syftade då på John Stuart Mills liberala åskådning som på 1860-talet ”lät socialreformen få ett allt mer dominerande rum”.
I Sverige kan Adolf Hedins socialpolitiska riksdagsmotion från 1884 sägas utgöra födelseögonblicket för socialliberalismen. Denna motion, med krav på arbetarskydd samt pensions- och olycksfallsförsäkring för arbetare, räknas även som upptakten till den moderna socialpolitiska diskussionen i Sverige.
Socialliberalismen skilde sig gentemot den klassiska liberalismen då det gällde synen på statliga ingripanden, främst inom social- och arbetsmarknadspolitik. Men skillnaden får inte överdrivas. Även de klassiska liberalerna hade ett socialt engagemang. Det var snarare den förändrade verkligheten som påkallade en ny politik. Genom skråväsendets och privilegiesamhällets avskaffande, genom industrialiseringen och urbaniseringen, uppstod nya problem som liberalerna måste finna lösningar på.
Ohlin blev partiledare för Folkpartiet 1944 och begreppet socialliberalism kom nu att bli en beteckning för Folkpartiets ideologi.
Det skulle dock dröja ett halvsekel efter Hedins motion innan begreppet socialliberalism blev ett centralt begrepp för de partipolitiskt organiserade liberalerna i Sverige. År 1934 bildades Folkpartiets Ungdomsförbund med Bertil Ohlin som ordförande. År 1936 utgav han skriften Fri eller dirigerad ekonomi. Han ställde där socialliberalismen i kontrast till både ”denekonomiska låt-gå-liberalismen” och till socialismen, vilket han bland annat uttryckte på följande sätt:
”Det vore beklagligt, om reaktionen mot socialiseringspolitiken skulle leda till motstånd även mot sådana centrala initiativ, som på grund av förändrade förhållanden bli motiverade. En steril negativism inför frågan om samhällsorganisationens anpassning från de icke socialistiska partiernas sida vore farligare än någonsin, då förhållandena synas undergå en snabbare förändring än tidigare. Därför är risken att tanklöst lägga låt-gå-liberala satser och slagord till grund för handlandet mycket betydande. Det är lätt att säga nej till alla förslag och peka på de misstag som tidigare begåtts. Men frågan är ej om misstag förekomma eller icke, utan om det är bättre att söka bidraga till svårigheternas övervinnande eller att låta det hela driva.”
Ohlin blev partiledare för Folkpartiet 1944 och begreppet socialliberalism kom nu att bli en beteckning för Folkpartiets ideologi.
Anders Johnson,
Författare
