Kerstin Hesselgren (1872–1962) har ofta kallats för ”Kerstin den första”. Hon var den första
svenska kvinna som:
- anställdes som kommunal bostadsinspektris 1906 och som kommunal
- skolköksinspektris 1908, i bägge fallen av Stockholms stad,
- anställdes som yrkesinspektris 1913, och därmed den första statsanställda kvinnan
- med myndighetsbefogenheter,
- utsågs som svensk representant till ILO 1919, och därmed den första kvinnan med ett
- diplomatiskt uppdrag,
- blev ledamot av första kammaren 1922,
- blev medlem i ett av riksdagens utskottspresidier 1939.
Hälsovårdsaposteln
Som dotter till en bruks- och provinsialläkare i Hofors i Gästrikland kom Kerstin i kontakt
med levnadsförhållanden och hälsoproblem inom olika sociala grupper. Hon bestämde sig
tidigt för att bli ”hälsovårdsapostel”, alltså att arbeta för att undanröja faktorer som hotade
människors hälsa, exempelvis vad gäller kost, levnadsvanor, bostäder och arbetsplatser.
Kerstin utbildade sig till distriktssköterska, med fältskärsexamen, i Uppsala och Stockholm,
till skolkökslärarinna i Stockholm och Kassel samt till sanitary inspector (hälsovårdsinspektris)
i London. Från 1897 var hon bosatt i Stockholm.
De tre inspektrisyrkena som Kerstin hade gick till stor del ut på att genom undervisning,
rådgivning och information ge kvinnor, framför allt ur arbetarklassen, bättre möjligheter att
förebygga hälsoproblem för sig själva och sin familj. I hennes apostlagärningar ingick även
att driva hälsovårdsfrågor inom många föreningar och som riksdagsledamot.
Under första världskriget organiserade hon som yrkesinspektris nödhjälpsarbeten för
kvinnor. Hon arbetade för att förbättra de kvinnliga industriarbetarnas villkor genom
inspektioner, utbildning och rådgivning. Hennes huvudmetod var att försöka motivera och
uppmuntra arbetsgivarna i stället för att tillgripa de begränsade tvångsmedel hon hade till
sitt förfogande.
Kerstin startade de första utbildningarna för socialarbete i Sverige. De arrangerades av
Centralförbundet för Socialt Arbete och blev föregångare till Socialhögskolan i Stockholm.
Hon var med om att grunda många organisationer, där hon ofta själv blev ordförande, till
exempel Socialarbetare inom industri- och affärsvärlden (SAIA; i dag Sveriges HR-förening).
Därigenom medverkade hon till att lägga grunden till två professioner: socionomer och
personalvetare.
Kerstin Hesselgren hade också ett omfattande engagemang i internationella organisationer,
bland annat som sakkunnig och delegat i ILO 1919–1946. Hon blev en internationellt erkänd
auktoritet i frågor som rörde kvinnors arbetsliv.
Socialliberalen
Kerstin Hesselgren kandiderade för de frisinnade (föregångare till Liberalerna) till Stockholms
stadsfullmäktige 1910 men de blev inte invald. När kvinnor för första gången fick kandidera
till riksdagen 1921 blev hon en av huvudkandidaterna på den frisinnade listan till andra
kammaren i Stockholms stad. Men hon blev i stället invald i första kammaren för Göteborgs
stad. Kerstin blev den enda kvinna i första kammaren.
År 1922 blev hon ordförande i Frisinnade Kvinnor (i dag Liberala Kvinnor) och hon kom att
ingå i ”Konstellationen Fogelstad” som bedrev en berömd medborgarskola för kvinnor på
Fogelstad, en gård i Sörmland som ägdes av den liberala riksdagsledamoten Elisabeth Tamm.
Kerstin lämnade Frisinnade landsföreningen när den sprack på frågan om alkoholförbud
1923, och lämnade även den liberala riksdagsgruppen för att bli ”frisinnad vilde”. Hon
kvarstod dock som ordförande i Frisinnade kvinnor. Kerstin kom att bli mellankrigstidens
mest betydelsefulla kvinnliga riksdagsledamot som ofta kunde samla kvinnliga ledamöter
över partigränserna.
Hon drev framför allt frågor rörande socialpolitik och arbetsmarknad. Hon hade en viktig roll
i frågor som moderskapshjälpen och behörighetslagen som öppnade många statliga yrken
för kvinnorna. Hon arbetade även för ökad sexualupplysning, legaliserade preventivmedel
och friare abortlagstiftning.
Kerstin Hesselgren förlorade sin riksdagsplats 1934, men invaldes på en Folkpartilista till
andra kammaren där hon sedan satt 1938–1944. Nu engagerade hon sig även för judiska
flyktingar och i kampen mot nazismen.
Under flera år på 1930-talet var Kerstin Hesselgren delegat för Sverige i Nationernas
förbund. Hon väckte stor internationell uppmärksamhet 1936 när Italiens angrepp på
Etiopien skulle diskuteras. Den landsflyktige kejsaren Haile Selassie förde personligen landets
talan. Kerstin var den enda delegaten utanför kretsen av de olika ländernas officiella
talesmän som tog till orda i debatten. Hennes fördömande av Mussolinis agerande var
hårdare än vad någon annan hade yttrat.
Anders Johnson
