Frihet handlar inte enbart om vilka rättigheter vi har i formell mening. Ofrihet skapas av strukturer som normer, otrygghet, rasism, homofobi, hederskultur, låga förväntningar i skolan, bristande tillgänglighet och bristande föräldraskap. Frihet måste kännas, och hoppet om framtiden finnas.
Ylva Mozis, som är gruppledare för Liberalerna i Vallentuna har skrivit veckans sommartext. Läs, kommentera och dela gärna!
Känslan av frihet
Liberalismen är frihetens ideologi. Rent bokstavligt både positiva och negativa friheter som yttrandefrihet och frihet från förtryck. En självklarhet. Men jag tror att frihet också är en känsla av frihet. En känsla av frihet låter vagt, medan ofriheten är konkret. Förtryck är påtagligt. Känslan av frihet kan vara flyktig, men behöver, till skillnad från lyckan, varaktighet för att vara verklig. Det räcker inte med ett ögonblick av vinden i håret vid havet en dag för att ha en bestående känsla av att äga sitt eget liv och sin framtid. Känslan att kunna vara den människa man vill vara, bli vad man vill, älska den man vill och bo var man vill.
Liberalismen är en kamp för att befria människor från förtryckande makter, lagar och diskriminering. Dess styrka är att se att varje människas har en potential att växa om den är fri. Jag funderar mer och mer på det där med skillnaden på frihet och känslan av frihet. Och varför den som verkar fri ändå kan känna sig ofri. Kan frihet finnas om en individ inte upplever sig själv som fri? Om den som lever i frihet och har valmöjligheter inte känner sig fri eller vet att hen äger sina val, är hen då fri? Jag landar i att känslan av frihet är nödvändig för att en människa ska vara fri.
Om frihet måste kännas, och vara mer varaktig än ett ögonblick, för att friheten ska vara verklig, då måste vi se på varje människas förutsättningar på ett annat sätt. Friheten från politiskt förtryck, diskriminerande lagar och hot om våld måste givetvis finnas där som en grund. Men vi måste också förstå att desperation, uppgivenhet, ilska eller hat hos den som känner sig förfördelad, diskriminerad eller osynliggjord kan komma ur en känsla av ofrihet på samma sätt som den kan komma ur faktisk ofrihet. Det innebär inte ett urskuldande av offerkoftor, omoraliska eller olagliga handlingar eller ett rättfärdigande av en röst på populistiska partier. Men det kan ge ett svar på frågan varför inte fler människor tar vara på den faktiska frihet och möjligheter de har givits och gör det bästa av dem. Jag tror helt enkelt att känslan av frihet saknas. Friheten på pappret upplevs inte som verklig.
Socialliberalismens styrka är just dess förmåga att inte bara se formell jämlikhet inför lagen utan också ofriheter som skapas av strukturer som förväntningar, normer, otrygghet, rasism, homofobi, hederskultur, låga förväntningar i skolan, bristande tillgänglighet och bristande föräldraskap. Allt det som kan skapa ofrihet. Men ibland kanske det enda som saknas är framtidsoptimism? Utan framtidsoptimism blir känslan av frihet momentan. Den blir fickor av den svindlande känsla av frihet som snabbt trycks samman när stundens yttre omständigheter passerat. Därför är liberalismens framtidstro så fundamental. Utan tro på framtiden blir en känsla av frihet idag något som rycks bort imorgon, och en känsla av ofrihet idag meningslös att bryta sig loss från. Svartmålning av samtiden och domedagsprofetior om framtiden är därför något som minskar människors frihet, eftersom det minskar människors känsla av frihet.
Den liberala framtidsoptimismen handlar därför inte bara om samhället i stort, utan om varje människas hopp om framtiden. Liberalers frihetskamp slutar inte där förtrycket slutar, utan fortsätter i all evighet. För att känslan av frihet, för att framtidsoptimismen, ska ges till varje barn, och erövras av varje vuxen. Det handlar inte om att basera politik på känslor snarare än förnuft. Känslobaserad samhällsanalys och politik är vansklig. Det handlar om förnuftsbaserad analys och politik som ökar människors faktiska frihet och möjligheter, och vår känsla av frihet.
Utan dem är människan inte fri på riktigt annat än på pappret. Utan hopp om en bättre framtid finns inget skäl att använda sin potential att växa. Utan känslan av frihet att äga sin potential och samtidigt få eller kunna använda den är människan inte fri.
Ylva Mozis,
Gruppledare för Liberalerna i Vallentuna
