Klockan 11 den 10 januari 1922 samlades den nyvalda riksdagen – nu för första gången med kvinnor som riksdagsledamöter. Liberalen Kerstin Hesselgren var den enda kvinnan i första kammaren. I andra kammaren fanns liberalen Elisabeth Tamm, samt två socialdemokratiska kvinnor och en högerkvinna. 25 år senare berättade Kerstin om sin riksdagsdebut:
”I korridoren mötte jag talman, greve Hugo Hamilton med det vita håret på ända som alltid när han var upprörd.
- Fröken, jag har inte sovit en blund i natt för frökens skull. Hur ska jag göra? Jag vet ju inte hur jag ska öppna förhandlingarna. Inte kan jag säga mina herrar som förut, och inte kan jag säga min dam och mina herrar, det låter alltför tokigt. Nej, jag säger nog mina herrar tills det blir flera damer i kammaren.
Jag sade, att det skulle väl gå bra. Jag vande mig snart att kallas herre under fem månader på året.”
Läktarna var fyllda eftersom många ville bevittna det historiska tillfället. Svenska Dagbladet skrev den 11 januari: ”I första kammaren fick fröken Hesselgren ideligen stå och trycka händer, ty hennes manliga kamrater stodo nästan i kö kring hennes plats för att hälsa henne välkommen.”
Första kammarens ålderspresidenten Ernst Trygger (H) öppnade överläggningarna med ett anförande som dock inte berörde det faktum att kvinnor nu hade gjort sin entré i riksdagen. Därefter förrättades upprop av ledamöterna samt val av talman och vice talmän. Sedan intog talmannen Hugo Hamiltontalmansplatsen, och hans hälsningsanförande avslutades med de beryktade orden:
”Denna riksdag är ju i det hänseendet anmärkningsvärd, att nu för första gången en kvinna tagit plats bland oss. Jag ber att få hälsa henne välkommen och uttala den livliga förhoppningen, att hennes arbete här må bliva henne till tillfredsställelse och oss till gagn. Jag hoppas, att hon icke tager illa upp, om jag, åtminstone så länge hon är ensam i sitt slag i kammaren, fortfarande gentemot kammaren begagnar mig av den gamla titularen. Mina herrar! Jag ber att få önska Eder alla ett gott nytt år, goda arbetskrafter och ett gott arbetsresultat.”
Flera ledamöter vände sig om mot Kerstin och skrattade gott. Efter en timme och nio minuter kunde överläggningen avslutas. I Dagens Nyheter den 15 januari publicerades en artikel av den finlandssvenska historikern och författaren Alma Södelhjelm som var mycket upprörd över Hamiltons taktlöshet:
”Det är nämligen inte bara mot fröken Hesselgren som greve Hugo Hamilton försyndat sig, utan mot en hel stor samhällsklass. Och mer än det. Indirekt bleve hans ord till brist på respekt för dagens verk och arbete, nattens tysta tankegärning, för god vilja och ärligt strävande.
Mot en sådan kränkning protestera vi kvinnor – åtminstone vi ’som var med år 88 re´n’. Vi som satt in vår – om uttrycket tillåtes mig – mannakraft för att bända upp det hindrade rostiga stängslet, vi som sargat och sölat ner våra liljefingrar med att krafsa bort stenar och törnen från karg och oländ mark för att göra den grobar. Som mottagit hugg och slag och tusenden kindpustar för att göra kommande generationers kvinnor till normalare, helare och lyckligare människor än det varit oss själva unnat att bliva.
Ja, vi protestera. Och på kvinnors vis: med hjärtat i handen.”
Den 10 januari höll Liberala samlingspartiet sitt första möte under mandatperioden. Det öppnades av ålderspresidenten, greve Raoul Hamilton. Nils Edén valdes till ordförande och han hälsade Hesselgren och Tamm särskilt välkomna.
Den 11 januari samlades riksdagens ledamöter i respektive kammare klockan 10.30. Femton minuter senare avtågade andra kammarens ledamöter till Slottet. Två minuter senare följde första kammarens ledamöter. Först skulle de bevista en gudstjänst i Slottskapellet och därefter det högtidliga öppnandet i Rikssalen. Kerstin Hesselgren fick gå i första ledet i förstakammarledamöternas tåg till Slottet, mellan greve Gustaf Lagerbjelke (H) och Karlstads-Tidningens chefredaktör Mauritz Hellberg (L).
Kerstin berättade 25 år senare att en polis som försökte stoppa henne när hon skulle gå in i Rikssalen: ”’Nähä, här släpper ni inte in.’ Jo, sade jag och skrattade, så är det nu. Jag ska aldrig glömma hans generade och snopna min.” När Gustaf V läste upp trontalet hade inledningsorden ändrats från ”Gode herrar och svenske män” till ”Svenska män och kvinnor. Valda ombud för Sveriges folk.”
En ny epok i Sveriges politiska historia hade inletts.
Anders Johnson
skriftställare som arbetar på en biografi över Kerstin Hesselgren
