En gång för många decennier sedan debatterades i Sveriges Riksdag hur ensamboende lärarinnors trygghet skulle stärkas. En ledamot menade att dessa kvinnor borde skaffa sig en karl eller en hund. Kerstin Hesselgren begärde då ordet och sa att i valet mellan en karl och en hund skulle hon nog föredra en hund.
När man läser gamla riksdagsprotokoll så är det några saker som går igen i Hesselgrens engagemang. Bland annat kvinnors lika rätt till frihet, en skola som ger människor bättre framtid och villkoren på arbetsmarknaden. Man känner aldrig att man behöver skämmas för föregångaren. Tvärtom.
Liberalismen utgår som bekant den enskilda individen och vill säkra hennes integritet och vidga hennes frihet. Kanske var det därför Hesselgren sa att hon föredrog en hund. Kvinnans frihet ska inte bygga på äktenskapet, en lärarinna ska kunna vara trygg och fri även om hon väljer att vara ensamstående.
Som socialliberal utgick Hesselgren från sin tids verklighet. Vår tids verklighet är annorlunda, men kärnan i det socialliberala engagemanget är det samma. Hoten mot friheten varierar och det är socialliberalers huvuduppgift att identifiera och bekämpa dessa hot, oavsett tid och oavsett plats. Samma sak när det gäller möjligheter. När möjligheterna ökar funderar liberaler på hur hinder ska rivas för att alla ska få ta del av dessa.
Inte så att vi menar att alla ska använda sin frihet och sina möjligheter på samma sätt, men friheten och möjligheterna ska finnas för alla, inte för några få.
För att lyckas vara en relevant politisk kraft måste liberaler vara väldigt duktig på att se vilka som är frihetens och möjligheternas hinder i vår tid och på vår plats. Min bild är att Hesselgren var skicklig i denna svåra konst. Det måste också dagens liberaler vara.
Häromdagen, det var en tidig fredagskväll och jag skulle hem till Åhus, klev några killar på samma buss som jag. De var högljudda och egoistiska. Jag anade omedelbart att det skulle bli problem och mycket riktigt började grabbarna snart störa alla andra. De skrek, hoppade runt i bussen, spottade och spelade musik som sannolikt bara de själva tyckte var bra.
Jo, jag hör att jag blivit en sur gubbe när jag skriver detta, men ni fattar situationen.
Förmodligen var det som inträffade inte helt olik alla de fredagskvällar då jag själv åkte ner till Åhus för att festa i Parken. Jag gissar att de trötta medelålders personer som var på väg hem från jobbet på den tiden var lika arga på min generations festande och högljudda ungdomar. Nu fanns det dock ytterligare en dimension. De som störde på bussen pratade inte svenska. Det gjorde däremot de som åkte hem från jobbet.
Fortfarande ser vi grupper, när vi borde se individer
Christer Nylander
Jag använde den kvällen till att fundera över situationen och min egen reaktion på det som hänt. Man skulle kunna säga att jag tjuvlyssnade på mig själv. Det är en väldigt nyttig övning att tjuvlyssna på sina egna tankar, men den är svårare än man tror. Det kräver ärlighet och självdistans.
Jag ska inte avslöja alla mina tankar men de vandrade runt åt alla möjliga håll. Jag var naturligtvis arg för att de där grabbarna störde. Jag tänkte att de förstör för så många andra. De förstärkte sannolikt några medpassagerares negativa inställning till invandrare.
Men sedan tänkte jag på att det fanns andra på bussen som också hade invandrarbakgrund och som inte störde utan istället tillhörde den krets som blev störda. Jag tänkte på busschauffören som sa ifrån på grabbarnas språk.
Jag tänkte på hur enkelt det är att snabbt kategorisera folk. Sedan på att man kan kategorisera på så många olika sätt. De där tre grabbarna hade förvisso invandrarbakgrund, men man kunde också gruppera dem som ungdomar, som män, som egoister, som…
Mina tankar löpte vidare. Jag funderade över varför de betedde sig som de gjorde. Vad de hade för framtid. Och jag funderade på vilka möjligheter de har i dagens samhälle. Är det så att de känner att systemet är riggat på ett sätt som gör att de inte kan bli vinnare? Känner de att skolsystemet och arbetsmarknaden är motståndare? Eller är det bara den där bilden av hur män ska vara och bete sig som gör att de hävdar sig på det sätt som de kan hävda sig. Machokulturen som spökar. Kampen om att bli den alfahanne som vinner andras respekt. Sedan tänkte jag att även om det är så så ska de inte förstöra för alla andra. Sedan tänkte jag på alla grabbar, oavsett bakgrund, som inte beter sig på det sättet.
Sedan tänkte jag att de som säger att socialliberalismen har segrat ihjäl sig eller är irrelevant i dagens samhälle måste blunda sig igenom tillvaron.
Christer Nylander
Sedan tänkte jag att de som säger att socialliberalismen har segrat ihjäl sig eller är irrelevant i dagens samhälle måste blunda sig igenom tillvaron.
Fortfarande ser vi grupper, när vi borde se individer. Fortfarande kan några enstaka individer göra att en hel grupp döms ut. Fortfarande är det några som föds till en tillvaro som ger sämre möjligheter och mindre frihet. Fortfarande ställer vi grupper mot varandra när vi borde skapa nya möjligheter för var och en
På den tiden då jag åkte buss till Åhusparken för att dansa till New Orders Blue monday (musik som få ur min föräldrageneration gillade) var det också alltid några som störde. De som var på väg hem från jobbet stördes av de där som satt längst bak i bussen och spelade musik på bergsprängare. Någon som druckit lite för mycket och kräktes. Han slängdes av. Bussen blev försenad och alla var arga.
När man kom fram stod grabbar från Bevara Sverige Svenskt och väntade utanför diskoteket för att ”knacka bögar” och hata invandrare. Mycket har hänt. Inget har hänt.
Det där med att tjuvlyssna på sig själv är en tanke jag snott från den brittiska litteraturvetaren Harold Bloom. Han menade att Shakespeare revolutionerade världen när han skapade Hamlet just genom att han lät huvudpersonen tjuvlyssna på sig själv.
Det är en konst vi borde öva på. Som individer, men också som samhälle. Kanske är det särskilt viktigt för socialliberaler att öva förmågan att tjuvlyssna på sig själva. Kanske är det så man upptäcker vilka som är nutidens stora utmaningar.
Jag gissar att Kerstin Hesselgren var en sådan som hade förmåga att tjuvlyssna på sig själv. Jag gissar att det var så hon upptäckte vilka sakfrågor som var viktigast för henne att driva. Hon lyssnade av sina innersta, djupaste värderingar och ställde dem mot verkligheten så som hon uppfattade den.
Det är nog så framgångsrika socialliberaler gjort i alla tider. De identifiera vilka hinder som finns för individens frihet, sedan tar de fram politiken för att riva dessa hinder. Konkreta reformer som är genomförbara och har effekt. Och sedan ger de sig inte förrän dessa hinder är rivna.
Christer Nylander,
Riksdagsledamot
